...more often than not, Youth resonates because of Sorrentino and Bigazzi's typically fruitful collaboration. They invest a romantic, playful melancholy in their film's idyllic...
Jeg bukker mig endnu engang i støvet for Sorrentinos instruktion, de glidende kamerature (...) og det nærmest sakrale soundtrack (...), men det er et følelsesforladt buk.
Sorrentino är inte intresserad av karismatiska protagonister så mycket som att skapa ett visuellt hopplock av sinnesstämningar, minnen och tillbakablickar. För Youth är verkligen visuell.