Senza lasciare traccia

The personae of Will and Tom are strikingly restrained, both in their conception and performance: there is an attractive humility and restraint at work, a quietism.

...føles som en autentisk skildring af det fattige udkants-USA, som Debra Granik portrætterer i øjenhøjde, uden medlidenhed eller voyeurisme.

...ett bildpoem om campande outsiders.

Foster has rarely been better.

Granik visar lagom mycket förståelse för den vilsna och sköra faderns trauma, vilket är filmens stora styrka.

Ibland är det gripande...

Skådespelarprestationerna är fenomenala, och filmen blev en av mina Sundance-favoriter i år!