209 Reviews
Det här är ett drama som gärna vill bottna i köksbänksrealism och bjuda på politisk udd av vassaste stål medan människorna ömsom sitter fast i, ömsom vill frigöra sig från historien som format dem.
...glädjande att se ett välfungerande drama som är kommersiellt, smart, mörkt och väldigt, väldigt roligt på samma gång.
Starkt och våldsamt tv-drama utan pekpinnar
...handlar om djup kärlek. Om dess möjlighet – och omöjlighet.
...som fortsatt karikatyr över en generation vars arv vi fortfarande lever i är det två timmar underhållning.
...glöm inte att blunda ibland. ”Huset” vårdar sin sadism så ömt att man kan missta Fupz Aakeson för Markis de Sade.
...som att dra på sig en gammal tröja. Visst, doften av garderob vill inte släppa och serien är på inget sätt lika bra som när det begav sig. Men det är definitivt inte sekundärskam och sackarin.
...välspelade berättelser ur verkliga livet som berör...
Screwballfilmen ställde till med underbart kaos för att sprätta upp samhället i buken. Krydda inälvorna med sällan skådad sekundärskam och du får Ernst De Geers ”Hypnosen”.
Loach och Rutman bygger långsamt upp familjedramer och väver komplexa relationer, mellan poliserna och hos personerna som är indragna i fallet Lenker nystar i.
...finns det något mer nagelbitande thrilleraktigt än att i realtid följa krocken mellan samhällets påstått progressiva, pluralistiska värderingar och dess lydnadskrav och fördomar – och se människans sämsta sidor kliva fram ur sprickorna?
...det som gör ”The sympathizer” nästan lika bra som sin förlaga och särskilt angelägen för vår tid är hur serien fångar invandrarskapet som ett ständigt mellanrum – med den speciella blick och medvetande detta skapar.
Att detta smarta, känsliga skifte i restaurangfiktionens värld, utan att göra avkall på stress under tid- och pengapress, dessutom bildar en av BBC:s bättre socialrealistiska serier på länge gör ju inte saken sämre.
Sällan har jag sett en så skarp, känslig och tankeväckande studie av skuld, skam och sexualitet i den som har överlevt övergrepp – dessutom levererad med sotsvart humor.
Det är ljudet som knäcker mig. Jag har aldrig hört en så välgjord ljudbild som i Jonathan Glazers ”The zone of interest” – och en som är lika förkrossande.
...det viktigaste stycke fiktionaliserad historia en europeisk regissör har gjort sedan filmerna i den rumänska vågen och Edgar Reitz ”Heimat”-serie.
Den största chocken med provokatören Gaspar Noés nya film ”Vortex” är att den ömt, grymt och utan effektsökeri skildrar livets slutskede.
...en av de bästa biografiska filmerna på decennier.
...den starkaste filmen om kalla kriget sedan muren föll.
…något av det läckraste du kan se på bio just nu.
Inledningsvis jublar jag därför över ”And the king said, what a fantastic machine!”, Axel Danielsons och Maximilien Van Aertrycks historielektion från de första fotografierna till mobilkameran.
Pixar lyckas återigen göra något nyskapande av en klassisk genre: den här gången en romcom om kulturkrockar.
...ett starkt berörande indiedrama inspelad i Ridge Pine-reservatet i South Dakota.
När filmen är som bäst fångar den med närbilder hur Juan i skrämmande situationer minns småsaker och inte helheten, men hur känslan återkommer senare.