125 Kritiken
Stressen, pressen och den hårda jargongen i köket har fått många aspiranter att duka under. Ingen tv-serie har förmedlat detta lika bra som ”The Bear”.
I den aktuella dokumentärserien ”Harry och Meghan” i sex delar har de uppbackning i form av röster från vänner och experter. De har bildmaterial och dramatisk musik.
Midge flankeras inte bara av underbara rollfigurer, de har ovanligt nog har tillåtits att utvecklas under seriens gång.
...det finns en god kraft kvar här i världen och det är mupparna. Jag skriver detta på fullaste allvar.
Hon gestaltas fantastiskt av Helena Bonham Carter som lyckas hitta skörheten i bryskheten och ledsamheten bakom glamouren.
Det är mysigt bekant, som att se ett avsnitt av en favoritsitcom. Det är alltid roligt att återse gamla vänner.
Säsong två är ännu en femstjärnig hotellvistelse där semesterminnena stannar kvar länge – av många skäl.
...absolut, denna säsong är den snaskigaste hittills.
Denna sista säsong i serien är, tro det eller ej, den mest känslostarka.
Tv-serien, som baseras på boken med samma namn av Taffy Brodesser-Akner, är roande på sina håll, till och med spännande.
...en hyllning till hantverket, till kläder som någonting annat än slit och släng. Det är en lika god påminnelse som seriens stora frågeställning om vad vi är beredda att offra för vår överlevnads skull.
...man har strävat efter äkthet i gestaltningen av tonårsliv, även mitt i såpaintrigen.
Inte ett öre (eller snarare en cent) har snålats in på scenografi eller kostym i denna storsatsning från Apple tv+. Eller kända namn, för den delen.
Serien lämnar en tomhet men åtminstone en förträffligt snygg sådan. Kanske är det hela poängen.
...är omtumlade. Det finns en njutning i att se så skickligt skådespeleri.
...han är en historieberättare precis som Durst. Och det är lätt att se varför det varit svårt för honom att släppa sitt oberäkneliga objekt.
Berättelsen som börjar påfrestande långsamt, handlar till syvende och sist, om att ta vara på sin stund på jorden.
I Luca Guadagninos nya film ”Challengers” dreglar kameran över glansiga, nakna kroppar och zoomar in på svettdroppar som faller från huden.
Relevant och med nolanska thrillerkvaliteter.
En sinnlig, stundtals plågsamt vacker film om ensamhet – här finns ingen andningspaus, ingen nåd.
En fulländad visuell filmupplevelse med lika delar eskapism som genuskritik.
...smärtsam och öm film med stor fingertoppskänsla, där en miljö och erfarenheter som sällan representeras på film skildras autentiskt.
Det är en plågsam, våldsam och obehaglig historia som skildrar deras totala utsatthet.
...filmen illustrerar hur sex kan användas som ett vapen...