I kælderen

...Seidl [beviser ] endnu engang, at han besidder en sjælden evne til at belyse det monstrøse og afvigende.

I ’I kælderen’ er der ingen kældermennesker – kun kældre og mennesker.

Det är rakt igenom groteskt, perverst och humoristiskt men med den iskalla, distanserade blick som karaktäriserar Seidls filmer.

Somliga scener är omskakande och motbjudande. Men där finns oftast ändå någon slags ömhet och kärlek i Ulrich Seidls porträtt av dessa tämligen vanliga människor med sina udda intressen.

...humanisten Seidl närmar sig frågeställningar och människor med en genuin nyfikenhet och en ovilja att döma eller göra poänger överhuvudtaget, så också här.